16 jan. 2011

Euroslash 2008

När fritidsgården Bryggeriet packade två minibussar fulla med ungar och åkte på europaturné hade den ena bussen GPS. Vi som följde efter försökte gissa var vi var, vart vi skulle och hur många gånger vi skulle blivit av med körkortet för att inte förlora GPS-bussen ur sikte. Var vi än parkerade för ett planerat stopp, hade JMag förberett så att vi blev mottagna, insläppta och inkvarterade. Bussarna var förstås utrustade med Bryggeriets städarsenal. På några dagar fann, sopade och skejtade vi en jävla massa spots och parker som låg tomma och väntade. Det här är ett överlägset sätt att få mycket skate, på kort tid, med rätt enkla medel: vänta till oktober, välj ut några vardagar med högtryck över centraleuropa och styr en bil genom Tyskland, mot Holland och Belgien.

Det var snack om att Bryggeriet skulle använda bilderna från resan till något, minns inte vad, så de har blivit liggande. Eller så har jag varit lat; Ekens bilder fanns ju faktiskt på nätet direkt när vi kom hem. Skitsamma. Härom månaden kom Pyssling med ett par foton av undertecknad; det får ses som ett tecken på att det är dags för ett spadtag i arkiven. Så vi börjar där, i en av de gottigaste skateparker jag vet: Namur. När jag kom hem och kollade på nätet visade det sig att den ligger i Belgien. Det förklarar den konstiga stavningen på vägskyltarna.

Här finns bilder från när parken i Namur byggdes och invigdes (länk).

Feeble i tight bank, the story of (my) life. Foto: Pyssling.

Pyssling

Namur var en av höjdpunkterna på en trip som överlag höll sig på hög höjd, från starten i Hamburg, via stålverket i Düsseldorf, det ockuperade boendet i Eindhoven, parkerna i Antwerpen, Namur, Mechelen, Tillburg, Essen, Billerbeck och slutligen Hamburg igen, komplett med polisjakt och ett sista session i poolen hos Minus. Fan, vad skulle man göra utan internet? Nu vet jag var vi varit och varje bild funkar som en Play-knapp för minnen som väcker hungern efter mera. Sluttjatat. Här var vi alltså:

Flora Park / St Pauli / Hamburg / Bundesrepublik Deutschland

Pekka gör inte ett trick!
Sedan bilden togs har Flora fått en rejäl deep-end här närmast i bild.


Pyssling, fs nånting

Bengan anti-christ

Det var inte bara vi som var peppade den här morgonen i St Pauli.
Mannen med tunnan verkade gilla sällskapet och sjöng ut sin glädje. Högt och länge.

Någonstans i Hamburg

Jag vet inte vem arkitekten är men jag älskar hen högt och heligt

Tight

Titta på dom! Vad tittar dom på?

Kami, koll på läget

Hansapark / Düsseldorf / Rheinschiene / Nordrhein-Westfalen /
Bundesrepublik Deutschland

Gatan utanför Pavels skateboardverkstad. Här drar gubbarna ut en startramp
och testar svikten i carbonslalombrädor när de inte är upptagna med att
fotografera sig poolside med prostituerade kvinnor och göra årskalendrar
av eländet. Jag gillade inte vad jag såg av Düsseldorfs skatescen

Längst in till vänster, stora bowlen, uppe till höger, poolen

Düsseldorfs stålverk är äldre än Kraftwerk

Mechelen/ Vlaams Gewest / Royaume de Belgique - Königreich Belgien

JohnMag i kvällskylan

Varför göra det lätt för sig?
Det handlar om att övervinna sig själv och andra hinder!

Tilburg / Nederland

En regnig dag fick vi hålla oss inne och halka omkring på de här
geometriska träexperimenten (konstruktion: Rain Man?)


Essen / kanske i Holland eller Tyskland

Vi fick tömma den här kompostrännan på multnande löv
och körde fast med en av bussarna i gyttjan på väg därifrån.
Men solen sken och vi hade parken för oss själva!


Eken uppåt väggarna
Billerbeck / Deutschland

Snake! Nångång ska jag ta några veckor semester och campa här

Den här bilden la Eken upp på Old Bastards direkt när vi kom tillbaka
hem och jag var stokad så jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
Är det fortfarande. Pojken i mitt bakhuvud nyper sig i armen och
undrar hur det blev så att han en dag fick åka på äventyr och skejta snejk
.
Stort! Foto: Eken

Någonstans i Hamburg - igen

Vi kunde förstås inte åka förbi Hamburg utan att ta revanch på de här böjarna, där vårt session regnade bort på resans första dag. Området var avspärrat men vi tråcklade in bussarna och skejtade i strålkastarskenet tills två hobbyväktare kom lurkande och ringde snuten. Och de hade bestämt för sig att de skulle hålla oss kvar på brottsplatsen, genom att stänga av den enda flyktväg där vi tagit oss in. Jag såg framför mig en polisstation med lysrör och tysk kaffemaskin, byråkrater vid långsamma datorer som skulle kolla upp våra hyrda bussasr, en missad kvällsfärja hem, samtal till ungarnas föräldrar, etc, etc. Men med en rafinerad plan och lite tur iscensatte vi en lyckad flykt och kunde vänta med släkta lyktor bakom ett buskage medan patrullbilen rullade förbi oss in på området och vi ut där den kommit. Stämningen i bussen? Skräckslagen eufori - sublimt!

Isac lägger intet ont anande upp en bs smith.
Tack för lånet av blixtljus i den här bilden, Anton och Eken!

Woo Pool / Schenefeld bei Hamburg / Deutschland

Hemma hos Minus Ramps. Hit kommer man inte oinbjuden.
Deep end är 9,5 fot (2,7 m), utan flat. Jag brukar inte gilla
såna här jätteböjar, men att virvla ner frontside i deep-end,
spolad som en tolle i toalettstolen, och försöka nå tiles med
hjulen - det konstaterade jag där och då var det bästa någonsin

3 jan. 2011

Jaha, och vad finns i Las Palmas då?

I norr försvinner vulkanmassivet Gran Canaria ner i havet med en långsmal bergsrygg och ytterst, som pricken över i, halvön Isleta. På Isletas västsida, utsikt över bukten och tillbaka in mot storstaden Las Palmas husgytter. Hit upp slingrar en bilväg som planar ut över en platå kantad av stup som havet gröpt ur det porösa vulkanberget. Härute har strandpromenaden inifrån Las Palmas smalnat av till en stig och uteserveringarna ersatts av kaktusar och gnistrande krossat glas.Mellan Isleta och huvudön bildas en bukt mot nordväst, ut mot den öppna Atlanten, medan stans ostsida ligger skyddad in mot Afrikas västkust. Isletas kust är taggig av bergåsar där lavan runnit och vid den näst sista udden innan stan och stranden, bryter långa högervågor över ett klipprev just under havsytan. Femtio meter utanför revet är det söndagsrusning; klungor av guppande små prickar sitter uppradade i väntan på svallen som stiger ur havet, trycks upp till vågor och tippar över sig själva där revet hastigt stiger mot land. Stora vågor bryter mot revets inre kant, jävligt stora vågor utmed hela revets linje mot havet. Därute ligger en mindre klunga surfare och väntar på storslammen.

Fullt med surfare i vattnet men inte en människa som skejtar
curb-cut med monster-coping i stekhettan. Konstigt på riktigt.

Vägen över platån här uppe är tvåfilig och asfalterad med mycket svart klet i blandningen. Från vägens högsta punkt ser den ut som en silverfjällad orm utfläkt i solgasset. Ser man ner på andra sidan, mot en samling hus och en lång allé, skymtar taken på ett par bilar förbi mellan träden. De är på väg upp över berget och efter dem ingen trafik. Ner mot stan har inga fordon synts till den senaste stunden, så när de två taken har passerat åker jag efter.

Genom de första kurvorna hänger jag med, sedan dyker vägen runt en bergsrygg och nerför en brant i en lång vänsterkurva. Det blir nödvändigt att glida i sidled för att kontrollera farten. Den mjuka svarta asfalten kletar i strimmor på hjulen och just när backen planar ut på högplatån wobblar det till men jag klarar mig. Bushings är som skumplast i hettan och oljan rinner tunnflytande som vatten ur kullagerna.

Andra sidan av Isleta vetter mot den jättelika hamnen och upp för berget går breda transportleder till magasin och lager. Refugerna är jättelika, av grönmålad betong, med sluttande kanter för wallies och allmänt slöröj i högfart.
Zona industrial el Sebadal


Calle Catamarca
Det syns inte till många fordon såhär på en söndag och inte en enda buss, men busshållplatser finns, utmärkta med gul-blå kanter mot vägen. Annars märks det svenska inflytandet på Kanarieöarna mest som flerspråkiga restaurangmenyer och barer med namn som Systembolaget och Hemma bäst. De här curbsen är som skatter ur paradiset för svenska slappy-grind-fetischister och något att inkludera i alla guideböcker framöver. Om jag inte hunnit köra sönder dem först. Blått blandat med gult blir grönt och det är vad som sitter i tjocka lager på mina truckar när jag rullar ner genom det gamla Las Palmas smala gator och ut på den låga landtungan som förbinder Isleta med resten av staden och ön.
Las Palmas har en tydlig fram- och en baksida. I väster stranden, med promenadstråk, uteserveringar, flanerande stadsbor bland turisterna och vackra solnedgångar. I öster hamnen, motorvägen, bussförbindelserna och Santa Catalina-parken. Medan strandpromenaden är belagd med tegel lagt på fel ledd med extra stora skarvar, vilket gör den i stort sett oskejtbar, så löper rödmålat släta cykelbanor utmed östsidan. I såna banor rullar jag ner mot Santa Catalina, skateparken och de lättillgängliga och snälla spotsen däromkring.

På strandpromenaden utmed Playa de las Canteras, närmare bestämt på
Plazoleta del Abogado Fernando Sagaseta de Ilurdoz Cabrera. Det du

Parque de Santa Catalina, som Värnhemstorget men vinteröppet