12 nov. 2011

hjulbas


Brädan - själva träet i en skateboard - är som chassit i en bil, underredet som håller ihop delarna. Stommen kan variera i längd, bredd, vikt och hjulbas. 

En sak skiljer skateboards från andra fordon. Hjulbasen varierar inte bara med var hjulupphängningarna är placerade på brädan, utan även med hur truckarna är konstruerade. "Wheelbase" avser avståndet mellan truckarna på en skateboard - inte avståndet mellan hjulen, som man kunde tro. Det kunde ha kallats "truckbase".  Men vad hade vi i så fall kallat en Stalefish grab?



Det sägs att Independents första truckar skulle svänga som Bennett och grinda som Tracker. Jämför man snabbsvängande Bennett-truckar med Independent stage 9, ser man att Bennetts ger en längre hjulbas. Men vi ska inte snurra in oss i det där just nu; vinklar och dimensioner för olika truckar är en verklig vetenskap för sig. Här är frågan hur långt det ska vara mellan truckarna, hur de än ser ut.







På olika lökiga internetforum diskuteras vad som är en lämplig wheelbase för åkare av olika längd, med olika stance och åkstilar. Nånstans sätter man till och med upp intervall för olika skateboarddiscipliner:
 

Freestyle: 10-12 inches
Street: 12-14
Pool: 15-18


Varför finns ingen kategori för wheelbase mellan 14 och 15? Street-pool? Hela det här wheelbase-träsket osar katt. Kaos och allmän förvirring. Vi matas med godtyckliga mått och omyndigförklaras i vårt förhållande till den blottlagda buken på våra brädor. Är det rimligt?


Brädors bredd anges med tre decimaler och relateras till allt från hjulstorlek till musiksmak. Samtidigt förtigs väsentliga fakta om förhållandet mellan fram- och baktruck. Vissa gillar långa brädor som känns stabila och svänger med en större radie. Andra prioriterar det kvicka och lättmanövrerade. Det enda generella som finns att säga om detta, är att en störtloppsbräda bör vara ganska lång för att hålla en rak linje i hög fart, utan risk för wobble. Allt annat är öppet för debatt.
 

Wheelbase mäts i inches, slarvigt översatt till "tum" på svenska. Men på svenska har innebörden av en tum varierat genom tiderna; skillnaden mellan en gammal och ny tumstock kan vara 1 cm på 15 tum. Man säger det ena och menar det andra; en tumme är inte längre en tumme. Denna otydlighet från överheten, kan vara en förklaring till vår tids stora rörlighet i väljarkåren, inte minst hos yngre generationer.

Att hålla på med tum och inches kan vara bökigt. Fördelen är att det ger möjlighet till granskning och ett kritiskt förhållningssätt till angivna mått, när sådana förekommer. Utan ett gemensamt språk över nationsgränserna, riskerar vi värdeglidning, missförstånd och ytterst uppgivenhet och apati hos kommande generationer. Här behövs ett överbryggande av kulturella klyftor för att skapa samförstånd och en gemensam plattform att bygga vidare på. Tills vidare får vi tackla detta genom att notera våra föredragna mått, som både tum och cm, och förhålla oss till variationer med dessa värden som utgångspunkt.

Nuffror
Siffror kan ge sken av exakta förhållanden och vetenskapliga förutsägelser, men som varje opinionsbildare känner till, går matematik och statistik alltid att förvränga till stöd för i stort sett vilka förutfattade meningar som helst.

Exempel på wheelbase för en välbalanserad street-pool-yxa är 36,4 cm = 14,33 inches. En bräda med bra mått för övrigt, men en hjulbas på t.ex. 14.75 behöver alltså borras om för att truckarna ska hamna lagom långt isär. Men innan man plockar fram borrsatsen, blir nästa fråga ifall den kortade hjulbasen ska läggas på en längre tail eller längre nos. Brädor som kommer med dubbla skruvhål, för en längre och en kortare wheelbase, har extrahålen fram, så att nosens längd varierar. Och det påverkar förmodligen brädans egenskaper mindre, att flytta på framtrucken. Men det är också fullt möjligt att laborera med tailens längd.

För snabb överslagsräkning är det bra att ha några grundläggande förhållanden klara för sig:
1 cm = 0,4 tum (ca)
0.1 tum = 2,8 mm (ca)
0.25 tum = 1/4 tum = 6,4 mm (ca)

20 okt. 2011

höstskrap

?
Hösten. Bästa tiden på året. Krispig luft. Klart och friskt. Sommarens förruttnelse över. Och tiden när allt ska göras. Vintern flåsar i nacken. Inte vila en stund och sen dra ut. Allt måste ske just detta session. Kan vara sista chansen. Och nu är det så gott som över. Morgnarna är råa och blöta, kvällarna mörka och korta. Den värsta tiden på året att inte vara ledig mitt på dagen. Istället börjar tillbakablickandet med regnet piskande mot fönsterrutorna utanför. Först kommer det senaste. Får se vilka restposter som låter sig skrapas ihop från hösten detta nådens år 2011...
 Asfalt, det är skateboard och satanism det. Efter sommaren rullades svarta mattan ut, hela vägen fram till Rex. UDR: 99A.
Sulan redo för regn och rusk. Nya grisen, tack för den!
Finns Hullet kvar till våren? Pyssling passar på så länge det varar.
Nyanlagda gräsmattan på Steppen är välansad men luktar bajs
Är TBS Malmös mest utfeeblade spot? Foto: Pyssling
Polarfabriken. Very busy.
Kos. Oxie. Världsklass.
Yla mot månen. Droppa acid. Råna banker. Klassiska skräckhistorier, från Shakespeare till Lovecraft, börjar på en mörk och blåsig höstkväll... Foto: Kos
Yeah, Kos!

13 okt. 2011

Hamsterdam

The inlet to NDSM-Werf & Noord 1
Flickering screen. The google path to skateboarding in Amsterdam gave an inspired view of the art and partying skate crowd but not much on the actual skating - were to go and how to get there. Despite page loads of blogposts, there is no reference to the whereabouts of the M&M Pool. Maybe 'cause of its obvious place outside Skatepark Amsterdam, on the Noord-side of town. A map search for "Tt. Neveritaweg 15" will have you all info needed to find your way on to the ferry headed for "NDSM-Werf". And to settle the heated conflict on some internet forums - from the ferry, do take a right and aim for the crane.

Out in the world, Malmö looks back at you; 
another Stapelbädd, complete with crane nostalgia
No one will hear you scream in agony as life poors away in the bottom this crater...
With much of the land around see level, you aim upward
Miktor & Molf pool is built by Concreatures and much in the good spirit of the place.

Amsterdam is a really big village. First thing on a visit, go to Bike City‎ on Bloemgracht 68 and hook up some wheels. On a
UDR (urethane durometer rating) scale, where Venice Beach is a 99A kind of place and Malmo has a 90A terrain, down to 78-80A at places, Amsterdam is off the scale - it simply isn't skateable. Long stretches of smooth asphalt do exist and there are plent of spots, but all streets eventually end in miles of cubble-stones and bridges over canals. Bring a strap for board on bike and get out there!  



Latest beer-cruisers from De katolieke kerkmuziek

20 sep. 2011

Danskt regimskifte

(Varning! Här följer ett stycke typisk, svensk skate-prosa, ehuru tämligen decimerad samt renons på anglofila särskrivningstendenser.)
Slut på ett decennium av fasciststyre i Danmark, lagom till Chris fyrtioårsjubileum. Svensk truppförflyttning till danska Hullet möts av hemvändande Nicky. Hälften av copingen lagd, samma danska swimmingpoolkant som i Wonderland. Raspar gott. Sen kommer regnet. Förbandet marcherar med hopp om torka bortom lokala skurar. Sårade transporteras medelst anekterad bycykel. Sen drack vi bärs.
 Den flygande doktorn har inte vart i Köpenhamn sen Penny hade page. 
Nu stannade han till kvart över det bittra slutet.  
Kos, trogen vapendragare, mellan två kioskbesök
 Coolast på Royal är det gömda skumma bowlrummet, men 
Restposters kamera har fått ben och med reservgluggen
går det inte att fota nåt mörkare än det här. Om ens det. 
Kolla bara fartränderna på Laila. Det gör Pyssling.
Sibbarpdansk på flumhyllan

17 aug. 2011

Bara rocknroll och vi gillar't

Kos, f-rock, Bara
 Boardslide-foto med osynliga fartränder. Jävlaranamma!
Jonas brädslajdar en bra bit av Barabarriären. 


<< Taxi, frontside på baksidan. 

Kos, gone surfing >>


>>
Foto: Jonas 
<<

3 aug. 2011

Antivertair

Att få skejta med en sån jävla ripper som Anti, är en av sakerna som gör livet fantastiskt. Tack kompis!


<< Det är inget att hänga upp sig på! 
Laila släpper utan att stänga. Kalla det satanism...



















För övrigt får man vara glad att det går att skejta alls som världen ser ut. Det är hårt jobb att göra det man vet är det rätta, vilken väg man än har att vandra.
>> Varma tankar går ut till en gammal vän med stora prövningar framför sig...

18 juli 2011

International harvest

In the field of opportunity, it's plowin' time again
/Neil Young, Field of Opportunity 


Pyssling the traveller tried out the local cuisine at Enghave Plads and had a slappy for dessert

Skatewise, Kobenhavn has grown enormously this year. There is more new terrain than can be harvested in one day. And some old feeding grounds have been destroyed.


We must reject the facile solution of flooding the planet with 'desirable replicas.' It is highly doubtful if there are any desirable replicas, such creatures constituting an attempt to circumvent process and change. Even the most intelligent and genetically perfect replicas would in all probability constitute an unspeakable menace to life on this planet. /W.S. Burroughs, The Naked Lunch                             The same goes for skateboarding terrain. To live and skate in Skåne/Denmark is to dip your toes in the flood of process and change. Or, in other words: One hell of a ride!
Wet dream feeble lock-in. Foto: Kos

"The Danish Hole" is not really a hole. It's walled in and the platforms yet to be filled up. But, names aside, it's a fantastic piece of DIY sculpture. Very professional. Never have big trannies been so much fun. Why? It's tight with a minimum of flat! 

Pyssling checking levels at the six-pack deathbox. Kos floats above all that.

DEEP HOLE. Suppose there is a hole and there was something at the bottom of it. Now anyone who put his hand into the hole and didn't reach the bottom would say the hole was too deep. If a hundred or a thousand people put their hands down that hole, they'd all say the hole was too deep. No one would say that his arm was too short! We have to come back to ourselves. Don't blame the hole for being too deep.
/Ajahn Chah
A price always has to be paid, a counter-weight to balance things out. Call it dialectics, divine intervention, law of nature or justice - there is no such thing as a free lunch. In the Copenhagen-saga, concrete structures and construction knowledge has been built on the grave of much loved Faelledparken.

 Pushing grounds from when skating Faelled 
was still equivalent to cross country training.
No more ripping like this in Faelled - RIP Faelled! 
Pata chased by Teenwolf. Foto: Jon

12 juli 2011

Så långt man kan nå...


 
Tydligast är minnena av det avlånga rummet; lågt i tak, ett enormt konferensbord och i ena kortänden fönster ut mot höstregn och en kvällstom parkering. Vi var ett litet gäng från den yttre delen av förorten, där radhus och små villor övergick i fält, ängar och skog. Vi växte upp på samma gata, hade börjat skejta tillsammans och hattade mest omkring på cykelbanor. Nu hade vi tagit med våra brädor på bussen till Centrum och satt i en liten klunga precis innanför dörren, fingrade på rip-grips, snurrade på Ratbones och Slimeballs och följde skådespelet när förortens alla skaters försökte finna sig till rätta i kommunens sammanträdesrum. Äldre killar slängde käft över bordet och det kändes märkligt att vi alls fick vara därinne. Initiativtagare till mötet var några farbröder (alltså äldre än 15) som åkt skateboard redan när brädorna var smala och såg ut som bananer. De brölade högst av alla.

 
Under hela min uppväxt hade det stått en oanvänd U-ramp bakom Centrum. Det gick rykten bland ungarna på min gata, att det inne i Centrum fanns skejtare som kunde göra ollie över kundvagnar och allt (o)möjligt. Vi visste ingenting om skateboard utanför vår lilla värld och det var fritt fram att fantisera. Vid ett tillfälle satt jag på bussen, med näsan klistrad mot rutan, och såg på när en kille pushade nerför en backe och i full fart gjorde power-slide till fakie och från fakie tillbaka igen. Jag har aldrig, förr eller senare, sett någonting coolare. Enligt mytbildningen hemma på gatan hette han Natas och hade en bräda med sitt namn på. Något år senare såg vi Thrashin' och låg sen raklånga på cykelbanorna med tejpade arbetshandskar och försökte göra "hand slides". Det var någon gång i den vevan som farbröderna från förr började sätta upp lappar om stormötet för kommunens alla skejtare. Ta med 50 spänn, vi ska bilda förening och bygga skatepark!

Sommaren därpå öppnade sig skateboardvärlden. Från att ha kikat in genom glipor och nyckelhål, sögs vi nu in genom en vidöppen dörr. Vi släpade reglar och plywood-skivor till skateparken, spikade och hängde med nytt folk. När grejerna stod färdiga blev det sommarläger med gästande proffs och resor till andra spots. Snart hade vildpannorna skiljts från sillmjölkena hemma på gatan och de som kunde fixa pengar och runda sina päron började dra in till stan och ut i andra förorter. Och vi byggde egna ramper, fly-outs och platåer i vårt område. Det enda som hindrade framfarten för undertecknad, var att bli ivägsläpad med familjen på husvagnssemester i några evigheter varje sommar.
Svenska campingplatser i slutet av 1980-talet innebar minigolf, mjukglass, tristess och ändlösa timmar på parkeringsplatser. Kanske födde det en aversion mot att skejta flat; ett sug efter böjar, banks och backar - variation av gravitation, vad som helst. 
D-boy, PMag och Limpan har byggt för Bryggeriet i Gränna.    Foto: Lis

Människor går samman i grupper för att klara av sådant som inte går att fixa på egen hand. Grupper har alltså ett mål som medlemmarna samlas kring. För att gruppen ska fungera och närma sig målet, behöver uppgifter och resurser organiseras. Och olika uppgifter kräver olika former av organisering. För att klara stora och komplexa uppgifter behöver gruppen bli något mera - en organisation. Framöver kommer det nog handla en del om organisering här på Restposter.

6 juni 2011

MAY BE

This time, the wheels were set in motion by a misunderstanding. Someone told our Danish friends Thursday may be construction day at Steppen. Our Danish friends do not hear "may be" and they come over, ready to roll. This shift in gravity has us stumbling around, getting ready to get serious. By our standards. Serious enough to get shovels and shaping tools, carry water, dig for dirt, pile up 12 bags of cement and call for more people to come help. Serious, by our standards. With a great deal of help from our friends.

Go to the ant, thou sluggard, consider her ways and be wise.
/ King Solomon, the Book of Proverbs, chapter six

One way for a group of people to reach higher levels of group functioning, is to gather around a common task. This forces group members take initiative, communicate and work through conflicts. Add the stress of hardening concrete, to be shaped by a band of skaters with differing opinions on skate terrain, and group dynamics will reach red alert levels. This group (if it can be considered a group) walks a narrow path, on its ascent to higher grounds.

TAKE CONTROL
The path could be straightened out, paved for mass transportation and mapped. That way, the goal could be reached in shorter time, with less effort, and with a more predictable end result. One way to achieve this, is to set standards. If all members of the work force share an understanding of how things should be done and what the final product should look like, there will be less diversion. Clear leadership and specialization within the group also help. People will walk in straight lines and achieve great things. In much the same way, industrial production aims at multiplying things efficiently, according to a strict standard; there is a prototype, a pattern to apply, and diversions from the original are considered flaws. We experienced this when Stefan Hauser came to Savannen and showed us how to mix and shape concrete. We instantly recognised this as "PTR standard" and our methods were forever changed. A bit industrialized, if you like.  
ENJOY THE RIDE
By now, you probably know where this text is heading. Off the map, into space, out there, where the journey is the goal. Into the realm of art and the creative process. From this perspective, Steppen is a sculpture, an installation, a social experiment and a canvas for the art of skateboarding and graffiti. This, of course, is also political practice, a challenge to the capitalist agenda of work as a mean to create accumulative wealth, and to the social relations that follow from the culture of growth and competition.
 
Most concrete skateparks fall into the Andy Warhol category of art. They are versions of a well-known, working, pop(ular) concept. With all respect to Warhol and to these parks, when it comes to my construction acitivities, I'm more of a Hunter S. Thompson type of person - get in there, fuck things up and ride it out! 
When the going gets weird, the weird turn pro. /HST

Our Danish friends shook their heads in disbelief, as different people grabbed shaping tools and made their interpretations of this corner pocket (most seemed to share the vision of a corner pocket, or so it seemed). Some put all effort into making it as high as possible, some focused on shaping the lip, some carried concrete around to the back to stabilize the whole thing, while others were stoked to try some basic shaping or feeding the fire. These things were poorly coordinated, on the verge of chaos. And our Danish friends shook their heads in disbelief. Not professional enough. Not the way it should be done. The way its done by the pros.

True. Not very professional. And, from a professional perspective, less accurate, less efficient, less less less... According to Wikipedia, >>a professional is a member of a vocation founded upon specialized educational training. [...] The term professional is used more generally to denote a white collar working person, or a person who performs commercially in a field typically reserved for hobbyists or amateurs.<< Which pretty much makes us hobbyists or amateurs. On the other hand, it puts the pro in a white collar / commercial category.

Industry or art? Amateur or pro? Where are you and, more importantly, where do you want to be? What kinds of projects do you want to be a part of? To keep skateboarding alive, we need all kinds, especially the ones not yet known.

TEMPORARY
 At Steppen, the fence around the vacant lot has been taken down. We're exposed to passers-by and traffic. Next door, an art gallery is becoming more popular, with a café, exhibitions and hipster happenings. Gentrification. Newspapers have published architectural plans for the area, showing a big, white cube on the spot of Step-it-up-side; probably an apartment complex for the modern urban life-style. 

How many years, months or days do we have left? We try to keep the place clean, to post-pone the inevitable. In the meantime, the experiments - in concrete and the abstract - will continue. As will the skating. The will to skate the shapes of skateboarding to come. Hup! Hup!