31 maj 2010

Note to myself

Gör allt för att vara här när vintern slår klorna i Malmö igen!

Gran Canaria, februari 2009
Foto: Lis

30 maj 2010

Morgon på Sibbarp

 Sedan ett par ekrar i bakljudet strök med en vinkelslip går den som en sån där guppcykel clowner trampar runt manegen på. Ändå är bakhjulet ganska nytt. Eller, okej, köpt begagnat innan det där med vinkelslipen. Bakkransen som följde med var större än den förra och mitt spjut decimerades därmed till en gumpande traktor. Allt för bara ett par ekrar. Eller inte så bara, svarar ekot av den inre buddhisten. Men den här morgonen är uppväxlingen perfekt när jag hukar mot vinden på väg till Sibbarp med brädan på styret. Keep on truckin'!
De har graffiti i Limhamn också
 
Våren fastnade i april, detta nådens år 2010, och vädret säger inget om att det blir juni om tre dagar. Havet är oroligt över sundet och en hård jämn västanvind ligger på från bron. I parken: sol genom buskaget som stänger vinden ute, små torkande regnvattenpölar kantade av pollenkluster och två trettonåringar som redan spelar den gamla Indyfiolen på knaggel-grindad gatstenscoping och hinkar Cola. Varsin. Tvålitersflaskor. Innan jag drar vidare knappt fyra timmar senare har de sänkt fyra liter Cola, med viss assistans från undertecknad/gamen. Vid det laget har vi följt varandras lines, testat varandras trick, kört en rafflande s.k.a.t.e och levt om i största allmänhet.

Såhär halvvägs dit har klockan varit nio en stund och strålarna från närmaste stjärnan värmer upp vår lilla betongfläck på planeten. Det kommer fortfarande att ta en timme innan budskapet nått in i villornas sovrum och tv-soffor, sen ska de små duvungarna matas innan de kan packas iväg till skateparken. Alltså har vi ett par timmar på oss före invasionen. Bara två danskar dyker upp nu, femton bast och svintrevliga; på plats samtidigt som de gamla bastarderna surplar sin första kaffe borta på Bädden. Det är bara vi fem i parken och ändå kriss-krossar vi om varann för att inte krocka. Ingen hänger på hyllan. Eller pratar. Bara stora leenden och gillande visslingar mellan varven. Stelknäna tinar upp och truckarna lossnar, liksom grinds, slides, carves och livet i övrigt. Medvetandet släpper taget när nuet tar över och det ger mer energi än vad som går att göra av med. Svetten tömmer kroppen på kalcium, magnesium och salter; cellerna bränner glukos och mjölksyran går över i stumt molande värk tills vaderna krampar och det har blivit dags att cykla hemåt. Vill ha mera men det går bara inte nu. Frukost! skriker magen. Det blir Curbside Café och en begagnad baguette nersköljd med kaffe på vägen hem. Tack för en underbar morgon!

23 maj 2010